Henrik - En dokusåpa

Jag har lärt mig en del sen jag skrev här sist. Länge gick jag i tankarna att försöka hitta något volontärjobb, och kanske bränna iväg till Afrika eller någonting och hjälpa med vadhelst de kan tänkas behöva min hjälp till. Jag gick in på SIDA:s sida på nätet (ja, det var tänkt som en ordvits) och lärde mig att de inte har några volontärarbetare. Däremot fanns det länkar till andra organisationer som har det.


Vad jag lärde mig då var att ett projekt brukar pågå i ungefär ett halvår, och att man då får husrum och i vissa fall även mat. Övriga kostnader får man stå för själv, inklusive resa dit (och tillbaks om man har råd). Lägg där till att man antagligen får antingen betala sin hyra här hemma under tiden, eller magasinera sina möbler. Summa summarium behöver man en smärre förmögenhet för att kunna hjälpa till. Naturligtvis beskyller jag inte biståndsorganisationerna för detta, jag tycker bara det är synd att det är så. Jag hade faktiskt inte funderat så mycket tidigare om hur volontärarbete går till, men jag trodde att man fick resan i alla fall. Så om jag vill kunna göra en god gärning, måste jag först göra ett gäng onda gärningar. Alltså, jag måste köra massvis av överklassungar i taxin till och från krogen mot betalning, och därmed försämra miljön så till den milda grad att jag kan tjäna en hel jättedrös med stålars som skulle räcka att leva på i ett halvår, plus flygbiljetter på åtskilliga tusenlappar.


Detta är dock inte det enda jag lärt mig. Jag kollade även upp vilka "riktiga" jobb det fanns att tillgå hos biståndsorganisationerna. Ni som har läst min blogg tidigare vet att jag gärna vill byta karriär, och att arbeta för en biståndsorganisation är något som (till skillnad från minst 99% av alla andra jobb som finns att tillgå idag) åtminstone skulle kunna få mig att känna att jag gör någon form av nytta. Men döm om min förvåning då jag såg att nästan samtliga lediga tjänster de hade, och troligtvis då även de flesta som redan arbetar där, var socionomer! Ja, ni läste rätt: socionomer. Detta märkliga folkslag, som med sin häpnadsväckande inkompetens och tämligen motbjudande byråkrati har lyckats befolka kanske varenda social myndighet vi har idag, allt från arbetsförmedlingen till försäkringskassan.


Det sägs att sociologi är ett lysande exempel på en "vetenskap" som fortfarande inte hunnit befästa sig vid ett paradigm. Jag har alltid undrat vad socionomer egentligen gör för någonting? Om någon har något bra svar på det är det väldigt uppskattat med kommentarer. I vilket fall får vi bara hoppas på att det är ett annat släkte av socionomer som arbetar hos Röda Korset, än de som jobbar på försäkringskassan. De förra tycks ju, åtminstone till skillnad från de senare, ha hjärtat på rätt ställe (lite till vänster).


Jag vet att jag i mitt första inlägg sa att jag inte skulle skriva så mycket om mitt vardagsliv. Tyvärr har detta lett till att ingen tycks vilja läsa min blogg. Men jag är villig att ändra på mig sålänge jag är motiverad. Kanske behövs det fler mellanliggande led; precis som att det nog är få som går direkt från att lyssna på Alice Tegnér till Napalm Death kanske det inte är många som går direkt från dokusåpa till samhällsfrågor. Och även om mellanleden kan ta alla möjliga otrevliga skepnader (som till exempel Limp Bizkit eller Black Ingvars i fallet Tegnér - Napalm Death) är jag villig att skriva lite om min vardag här. Men först vill jag säga att det bästa sättet att få veta mer om mig är att bjuda mig på jättemycket öl.


Nåväl. Vad som hänt i mitt liv på sistone är inte mycket. Nästan inget. Jag har för ungefär en timme sen tvättat håret för andra gången det här året, och jag har beställt hem information från ett universitet i Vancouver som jag funderar på att kanske plugga vid i framtiden. Om ungefär 18,5 timmar ska vi repa med en ny trummis vi har hittat. Jag åt pasta till lunch.



Mitt nytvättade hår


Kommentarer
Postat av: Karin

Haha, du är ju blond! Eller är det grått månne...?

Det börjar bli lite ensamt på kommentatorsbänken... Men jag kan i alla fall bidra med min kunskap om sociopater. Eller nej, vänta, socioNOMER var det ja. Andra sidan gallret, ja just ja... Jo, som socionom kan man bland annat jobba med utredningar på anstalter, dvs att man tar reda på den intagnes bakgrund, motivation till brott och till bättring, familjeförhållanden och livet i stort för att anpassa straffet, eller "återanpassningen" på bästa sätt. Det låter ju bra, men kanske inte alltid faller så väl ut. Detta verkar vara rätt typiskt för arbeten en socionom kan ha. De arbetar ju även på Socialtjänsten, vilket nog inte alltid är varken det lättaste eller smidigaste man kan syssla med.

Men ok, det är vad jag vet om socionomer. Jag skulle vilja sammanfatta det som att en socionom är en person som arbetar med humanitär, problemlösande hjälpverksamhet på det abstrakta och byråkratiska planet.

Hej

2008-02-07 @ 22:21:59
Postat av: Knarka med Freud

Hallå din skurk!

Ja, som blivande socionom kan jag inte annat än hålla med dig. När jag ser mig om bland mina skolkamrater skådar jag skriande trångsinthet och embryon till frapperande inkompetens. Utbildningen har dessutom en såpass generell karaktär att man inte egentligen får några fördjupande kunskaper överhuvudtaget.

Dock ger univeristetet en OK grund för den som är villig att aktivt använda utbildningen som teoretiskt verktyg för fortsatt lärande inom yrkeslivet. Jag har på arbetsplatser kommit i kontakt med socionomer (tyvärr inte tillräckligt många)som genom gedigen erfarenhet utvecklat ett imponerande kunnande. Dessa är mina ledstjärnor och förebilder!

Tyvärr är det nog så att socionom är den minst yrkesförberedande yrkesutbildningen på universitetet.

2008-02-10 @ 21:58:36
Postat av: Järv på Vift

Jag håller inte med Baloo helt och fullt.

2008-10-02 @ 21:01:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0