Som kissfläcken på sittringen

Idag är en ganska otrevlig dag. Det blåser mycket. Jag tycker inte om när det blåser... Jag har varit i stan och träffat några vänner från Mariestad som hälsar på över dagen. Nu är visserligen inte det någonting otrevligt i sig, snarare tvärtom, problemet är att de prompt skulle gå in på H&M.

Jag har inte mycket till övers för folk i allmänhet, och i synnerhet inte för folk som shoppar. Om man skulle göra en lista över de kategorier av människor som är absolut värst (i alla avséenden), skulle just konsumenten ligga väldigt högt. Folk som åker taxi är konsumenter, folk som handlar kläder är konsumenter. Och även om jag faktiskt gillar de människor med vilka jag var i en synnerligen otrevlig klädbutik idag, verkar de på något vis bli en annan typ av människor när de handlar. Helt plötsligt spelar ingenting någon roll annat än just den konsumerande akten, trots att den är väldigt tråkig, långtråkig och alldeles... Alldeles fruktansvärd. I en klädaffär finns det ingenstans att ta vägen, man står alltid ivägen för någon och det finns ingenstans att sitta. Då jag inte ens ska handla någonting själv när jag är där, känner jag mig verkligen som kissfläcken på sittringen; dvs. lite utanför men ändå ivägen.


(bilden illustrerar
hur jag kände mig
inne på H&M idag)


Jag kan fortsätta att berätta om vad jag tycker om H&M, men risken är att jag i så fall får sitta här hela kvällen och skriva (men jag kan nämna att musiken inte är den bästa). Istället ska jag berätta en liten anekdot.
Jag har tidigare nämnt att jag jobbar på observatoriet i slottsskogen en kväll i veckan, och att det är många som blir förvånade när de får reda på att man inte kan se några stjärnor när det är mulet. Anekdoten i fråga lyder som följer:

I onsdags var det en tjej som skällde ut mig efter visningen för att vi inte hade sagt innan visningen att man inte kan se några stjärnor när det är mulet. Nu gjorde jag visserligen det, fast hon kom senare och missade detta. Hon höll visserligen med om att man i och för sig borde kunnat räkna ut det själv, men ändå...

Jag har många gånger funderat på att sätta upp en lapp på dörren om det, hur pinsamt uppenbart det än kan tänkas vara. Men om man måste anpassa sig efter dumma konsumenter som kräver sin rätt (även när de har fel) hela tiden kommer vi snart hamna någonstans där USA är nu. Vill vi verkligen ha varningsskyltar överallt, där det står att man t.ex. inte ska torka sina djur i mikrovågsugnen? Jag personligen känner att det nog vore bättre om folk fick lära sig av sina misstag, hur dumma de än må vara, istället för att få alla självklarheter serverade för sig på silverfat tills deras hjärnor dör av tristess. Reklambyråer gör allt de kan för att lura i folk alla möjliga dumheter, och tyvärr tycks inte konsumenten ha någon generellt hög grad av analytiskt tänkande. Ska då vi som inte pysslar med reklam, utan bara vill försöka ha det så trevligt som möjligt här i livet, behöva hållas ansvariga för det?

Varför inte låta barnen i grundskolan få lära sig vanlig jävla argumentationsanalys? De ska kunna allting om Dackefejden, Magnus Ladulås och Snorre Sturlasson, man får lära sig att räkna med bråk och baka scones i skolan, men varken elever eller lärare tycks veta hur man känner igen ett cirkelresonemang, en kontradiktion eller nödvändiga/tillräckliga villkor. Det hade världen mått bättre av ifall folk gjorde, för jag har i alla fall bestämt mig för att inte sätta upp någon lapp på observatoriet om att man inte kan se några stjärnor när det är mulet. Ni får tänka själva den här gången, och i längden tror jag det kan gynna oss alla ifall folk tänkte lite kritiskt som omväxling. För alla är vi konsumenter emellanåt.  

Kommentarer
Postat av: Kajin

Bra! Låt ingen komma undan med dumheten. Orkar man inte lista ut själv att man inte kan se stjärnor (på himlen) när det är mulet kan man lika gärna få betala för det. Dumhet ska göra lite ont, som den dära LaVey sa... Jag håller med. Om det nu inte gör ont kroppsligen kan det ju i alla fall få svida lite i plånboken. Och kanske lärde hon sig något (jag säger "kanske" för man vet ju fan aldrig!).

För övrigt så tycker jag inte att du liknar en kissfläck på någon toaring som jag suttit på i alla fall, eftersom de är ungefär lika intressanta som välkomna, och du är inte ens med på samma skala där...

Jaja, ha't perry!

2008-02-22 @ 21:02:29
Postat av: Ma Baker

Jag känner till känslan - inte kul alls. Men nu blåser det i alla fall inte lika mycket om det kan vara nån tröst...

2008-02-23 @ 16:38:44
Postat av: joppe

du tycker val om mig aven fast jag shoppar?

2008-03-01 @ 17:06:37
URL: http://www.ettliviexil.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0