Blogg schmogg...

Välkomna till min första blogg. Jag har länge funderat på huruvida jag borde börja blogga eller inte, och samtidigt som jag tycker att hela fenomenet bloggande/blogging/att blogga (eller vad än det nu än kan tänkas kallas) är en aning irriterande, känner jag att jag samtidigt har mycket som jag vill säga.

Om ni är intresserade av saker som händer i min vardag; vilken spårvagn jag brukar åka med, min åsikt om vädret eller vad jag äter till middag, är det nog ingen större idé att läsa vidare. Det är jag inte ens intresserad av själv. Tyvärr kommer min blogg nog mest bestå i att jag tycker synd om mig själv (och i vissa undantagsfall även andra) i kombination med att jag ventilerar min kritik mot diverse myndigheter och samhällsstrukturer. Jag blir faktiskt en smula irriterad på saker ibland.

Jag ska alltså inte berätta om min dag, men däremot kommer jag berätta om en händelse i min dag. Det som hände var att jag fick två stycken brev...

Innan jag fortsätter krävs lite bakgrundshistorik. Sedan vårterminen 2006 har jag studerat. Innan det har jag varit arbetslös större delen av tiden sedan jag tog studenten (2003), och vare sig ni tror det eller ej kan jag säga att det till stor del beror på att jag har långt hår och skägg, dock är detta inte relevant just nu. Jag började plugga främst för att få en möjlighet att påbörja någonting som åtminstone skulle kunna liknas vid ett liv. Alltså, jag började plugga för att kunna ta ett studielån, för att i sin tur få råd att till exempel ordna ett eget boende. Men eftersom jag inte läser eller har läst några utbildningar som kan ge en jobb (lösa kurser i filosofi, psykologi och astronomi) ville jag försöka skaffa mig ett extrajobb.

Eftersom jag nu blev rikare än någonsin, då jag fick nästan 7000 kr i månaden från CSN, kunde jag lägga undan en tusenlapp eller två per månad. Dessa tusenlappar använde jag till att skaffa mig en taxiförarlegitimation, någonting som senare skulle visa sig vara ett misstag. Inom taxibranchen är det lätt att få jobb, och man kan välja sina arbetstider väldigt fritt, vilket passar mig perfekt. Tyvärr gjorde jag än en gång misstaget att överskatta folk, och sedan jag börjat köra taxi (då man verkligen träffar alla olika typer av folk) tycker jag inte bara illa om de flesta av dem längre; jag har tappat allt hopp om mänsklighetens framtid. Det viktiga i sammanhanget är i alla fall att jag inte trivs speciellt bra, och tror inte att jag ens skulle kunna klara av rent psykiskt att köra mer taxi än max 2-3 dagar i veckan nu, och det blir värre för varje dag jag jobbar.

Förra terminen (HT 2007) lyckades jag dock läsa helfart och halvfart samtidigt (30hp, eller 45 med nya systemet) utan hjälp från CSN. Detta kanske mest för att se om jag ens skulle kunna klara av det. Jag har jobbat i princip varenda ledig stund jag har haft, och jag har levt på existensminimum, men jag har överlevt. Eftersom jag fortfarande är osäker på vad jag vill göra i framtiden, i kombination med att man bara kan få studiebidrag tolv terminer, valde jag att försöka klara mig utan varken lån eller bidrag.

Det var dock väldigt påfrestande, och jag har valt att ta ett sabbatshalvår nu, då jag tänkte ta det lite lugnare och kolla på möjligheterna att hitta ett jobb som passar mig bättre. Jag började fundera på att ta CE-körkort eftersom jag hört att det behövs väldigt många sådana chaufförer, samt att det är väldigt bra lön (till skillnad från att köra taxi). Men framförallt behöver man inte träffa så mycket folk om man kör långtradare. Jag såg på arbetsförmedlingens hemsida att de hade utbildningar (det kostar ca 40 000 att ta kortet själv), så jag skickade ett mail för att fråga vad som krävs för att komma in på en sådan utbildning, hur branchen ser ut etc.. Jag har även hört att det finns åkerier som tillämpar principen att betala ens utbildning mot att man jobbar åt dem en viss tid efteråt, och jag frågade även i mailet om de kände till något om detta och visste vart man i så fall kunde vända sig. Svaret jag fick såg ut såhär:

"Hej Henrik!
Jo, det är mycket god arbetsmarknad för lastbilsförare, speciellt i Göteborg
med omnejd. De utbildningar som Arbetsförmedlingens tår för gäller endast för
de som är inskrivna som arbetssökande/arbetslösa. Du kan gärna gå in på vår
hemsida, www.arbetsformedlingen.se, och se under yrken/studier, där kan du se
både våra utbildningar och andra, samt läsa om yrken. Jag har aldrig hört talas
om åkerier som betalar utbildningen för någon, men om du har kontakter så får
du höra efter.
"

Jag ska här bortse från det ofattbart korkade misstaget att de trodde att jag frågade om de hade kontakter med åkerier för att jag redan hade det själv, och istället betona att utbildningen gäller de som är "inskrivna som arbetssökande/arbetslösa". Här trodde jag naivt nog att de alltså inte menade "arbetssökande = arbetslösa".
Efter vidare brevväxling blev jag rekommenderad att skriva in mig hos dem, vilket jag också gjorde. Jag förklarade min situation, att jag hade ett extrajobb men ville veta hur möjligheterna såg ut för att byta jobb. Jag undrade helt enkelt om de möjligen förmedlade arbete på arbetsförmedlingen. Eftersom jag fortfarande hade fullt upp med skolan tills i mitten på januari, kom vi överens om ett datum då jag skulle komma tillbaka för att verifiera mina betyg o.dyl., för att sedan se vad som kunde göras.

När jag var där igen för ett par dagar sedan (och då fick träffa en annan "arbetsförmedlare") blev hon lite förbryllad när hon läste i mina papper att jag hade ett extrajobb. Jag förklarade min situation. Hon sa därefter att jag tyvärr inte kunde kunde få några bidrag om jag redan har ett jobb. Jag förklarade snällt att jag inte var intresserad av något bidrag, utan av hjälp med att hitta ett nytt jobb. Sällan har jag skådat någon så förvånad kvinna. Faktum var att hon fick kalla på en av sina kollegor för att fråga vad man gör med en som "inte är intresserad av bidrag, utan vill ha ett jobb". Inte heller kollegan tycktes ha varit med om någonting liknande förut, och vidare fick jag höra att jag ändå inte har någon möjlighet att få hjälp av dem med ett karriärsbyte, eftersom det "behövs" så många taxichaufförer. Skulle jag hypotetiskt vara arbetslös och inskriven, skulle de säga åt mig att börja köra taxi. Vi drog den gemensamma slutsatsen att det inte fanns någon som helst poäng för mig att vara inskriven där.

Så kommer vi till min dag idag (eller igår mer bestämt då vi har kommit en bit in på småtimmarna), och mina två brev jag fick.

Det första var från arbetsförmedlingen, och det var ett meddelande om min avaktualisering. Men vad som fick mig att reagera var skälet de angav till varför jag inte längre står som arbetssökande. Det stod "Du har börjat utbildning från och med 2008-01-22". Det är möjligt att jag nämnde att jag läser två stycken kvällskurser nu på vårterminen, men jag läser bara en tredjedel nu av vad jag gjorde tidigare. Vidare kan man naturligtvis ifrågasätta om det kan klassas som utbildning i den bemärkelsen att jag inte skulle kunna arbeta (och jag skulle inte tveka en sekund att helt enkelt skita i att gå dit om jag hade ett vettigt jobb att gå till), och vad de fick 2008-01-22 ifrån har jag inte en blekfet jävla aning om. Men det lustiga är inte det här brevet i sig, utan i kombination med det andra brevet...

Detta brev kom från CSN. Då jag öppnade det såg jag en stor och vänlig rubrik som löd "Dags att börja betala!" Jag har alltid trott att man betalar tillbaka studieskulderna när man inte längre studerar, men tydligen är det inte så. Man betalar tillbaka när man slutat gå på bidrag. På precis samma sätt som att det var irrationellt av mig att utbilda mig till taxichaufför (eftersom jag nu tydligen aldrig kommer kunna bli något annat så länge folk fortsätter att åka taxi i onödan hela jävla tiden), var det irrationellt av mig att använda min taxiförarlegitimation till att försörja mig själv. Det hade alltså varit bättre för mig att ta bidragsdelen också, även om jag klarade mig utan de pengarna. I praktiken innebär detta att de vill att jag ska använda deras pengar till att betala tillbaka till dem. Jag tycker det låter helt befängt, men tyvärr är det så det fungerar. Det viktigaste här i livet tycks vara att sträva efter högsta möjliga BNP. Genom att ha myndigheter som är vilse i sin egen byrokrati, hur bakåtsträvande de än må vara, så är de satta i sysselsättning. Att gräva en grop för att fylla igen den är vår regerings svar på problemen i samhället, för när vi gör det skapar vi jobb. Så jäääävla onödigt! Men mer om det en annan gång.

Ha det gött.


Kommentarer
Postat av: Karin

Mm, det är helt fantastisktktktktkt... Ibland undrar jag hur folk som är riktigt korkade egentligen klarar av livet. Men det kanske är en välsignelse och inte en börda, det att vara dum i huvudet...?

2008-01-27 @ 23:24:23
Postat av: Johnny Joe

Byrokrati gör mig alltid illamående.
Kommer själv få sparken från
mitt kneg i slutet av juli. Kommer kännas meningslöst att än en gång skriva in sig hos arbetsförmedlingen då de där ändå inte kan göra ett skit för att hjälpa en hitta ett nytt jobb. Jag får hela tiden höra att jag ska visa lojalitet mot min arbetsplats, varför ska jag vara lojal mot de när de ändå tänker ge mig kicken.

Ja ja, jag får väl bli taxichaffis eller nått och bli ännu mer pessimistisk.

2008-03-11 @ 11:54:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0