Ljuset i tunneln kan vara ett tåg

Jag såg en dokumentärserie nyligen som jag starkt kan rekommendera, som hette "The Power of Nightmares". Den gav en historisk överblick av hur skräckpropagandan och kriget mot terrorn har uppstått. Förr utlovade politiker guld och gröna skogar, misslyckades, och slutligen tappade folk förtroendet helt och hållet för politiska ideologier. Nu för tiden går politiken ut på att övertala massan om att allting kommer bli katastrofalt dåligt ifall man inte gör som de säger, och att de kan rädda en från alla hemskheter.

Ändå behövs negativa människor. Hade världen varit som melodifestivalen skulle den inte bara vara fruktansvärt jobbig, utan troligen ganska kortlivad dessutom. Om inte folk som Voltaire sagt ifrån när Leibnitz trampade i klaveret hade vi säkerligen varit om möjligt ännu sämre på att lösa de problem vi har, om vi ens hade sett dem som problem från första början. Men samtidigt vill man ju inte vara en sån som sprider negativa vibbar, och genomsyrar kulturen med en frätande pessimism som försurar samhällsklimatet till en pöl bäska droppar med lägre PH-värde än Sveriges insjöar (jag ger här bäskt och surt samma värde). Eller annorlunda uttryckt vill man inte, som man säger i förorten, vara neggig.

Veckans lista är en lista över människor som lyckats bibehålla en genomgående bitter ton (och i mitt tycke är/var bittrare än vad jag själv är), utan att för den sakens skull sprida dålig stämning.

Veckans lista!

Top 3 underhållande pessimister

3: George Orwell

Ska man vara bitter, gäller det först och främst att veta varför man är det. Herr Orwell visste inte bara hur man skrev bra skönlitterär satir, utan hade även väldigt mycket bra att säga. Inte som det där gnälliga gamla russinet vi säkert alla haft som granne nån gång, som klagar över att folk städar för dåligt i tvättstugan och spelar musik efter klockan 18. Inte som den där bittermandeln i mediagröten som skriver insändare till tidningarna om att ungdomar har ovårdade frisyrer och klär sig smaklöst. Nej, George Orwell var en berättigad pessimist.

2: Magnus Betnér

Vad som fascinerar mig med här människan är inte att han är bitter. Personligen tycker jag inte han är så bitter som alla säger, utan snarare att han säger en del ganska vettiga saker emellanåt. Vad som är fascinerande dock är att han klassas som komiker. Jag ska erkänna att jag inte direkt frossat i mig Betnér-klipp på youtube och sett varje avsnitt av Parlamentet, tvärtom har jag nog sett en förhållandevis liten del av vad han gjort. Men ändock kan jag inte dra mig till minnes en ända gång då jag faktiskt skrattat åt något han sagt. Är han rolig? I vilket fall verkar många tycka det, tillräckligt många för att ge honom en andraplats på listan.

1: Arthur Schopenhauer

En överlägsen vinnare. Schopenhauer hade en så pessimistisk världsuppfattning att den blir som en parodi på sig själv, och därmed oerhört underhållande läsning! Mycket av det han sagt har dessutom varit väldigt genomtänkt, om än lite annorlunda tänkt. De flesta brukar se livet som något som kan ha både upp- och nergångar, det kan finnas bra och dåliga saker. Så tänkte inte Schopenhauer, han tänkte sig att allting bara är dåligt.

Han hade en analogi med en melodislinga, där man börjar på en grundton, sen spelar toner ur en skala och slutligen kommer tillbaka till grundtonen och känner någon form av tillfredsställelse. Här menade han att vi ju är tillbaka på exakt samma ton som när vi började, hur kan den plötsligt ge oss njutning nu när den inte gjorde det tidigare? Enda förklaringen är att vi helt enkelt har lidit oss igenom hela melodislingan, och när den är slut och vi är tillbaka på noll igen är det bara avsaknaden av lidande som vi märker av. Vi kanske tror att vi mår bra, men egentligen mår vi då bara mindre dåligt än förut. I kontrast till lidandet finns tråkigheten, om vi väljer att inte spela melodislingan utan bara spela samma ton hela tiden, blir det just tråkigt. Detta synsätt går även att applicera på exempelvis religion (han var inte så förtjust i religion):

"...sedan människan förlagt alla lidanden och kval till helvetet,
så fanns intet kvar för himmelen annat än just tråkigheten"

Vem, religiös eller inte, kan inte hålla med om det här? Alla beskrivningar man fått av himmelriket, där man kan sitta på ett moln och spela harpa och känna Guds kärlek, verkar ju helt fruktansvärt tråkiga! Så klart gav han Leibnitz en känga eller två (Leibnitz som bl.a. är känd för att lösa teodicéproblemet genom att hävda att vi lever i den bästa av alla tänkbara världar), genom att argumentera för att vi bevisligen lever i den sämsta av alla tänkbara världar. Argumentet? Gör världen bara lite sämre, och den kommer kollapsa. Ta exempelvis en häst. Gör man den lite sämre, typ tar bort ett ben eller så, kommer den inte överleva. Ändrar man elektronens laddning minsta lilla kommer hela universum falla ihop till en enda gröt... Pessimism när den är som bäst, både genomtänkt och underhållande! Dessutom med en frisyr som nästan kunde platsat på förra veckans lista.

Kommentarer
Postat av: Kajin

Och dessutom är det väl nåt lurt med positiva människor?

2009-04-14 @ 18:59:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0