Working class zero

Jag fick som så många andra min deklaration idag. Av de 70 350 kronor jag tjänat under året hade 11 612 dragits av i skatt, vilket ger mig 2 660 kronor tillbaka. Gött. Jag har pratat med diverse vänner och bekanta och vet ingen som inte får tillbaka pengar, och de får naturligtvis tillbaka mer pengar ju mer de tjänat under året (eller som jag väljer att se det, negativ som jag är, ju mer man behöver pengar desto mindre får man tillbaka). Som herr Reinfeldt så fint uttrycker det: det ska löna sig att arbeta!

Ni som läst mina gamla inlägg vet att jag tycker det är bland det dummaste som någonsin sagts. Folk spenderar glatt sin skatteåterbäring på att konsumera diverse skit, tänker att det är bra för då får företagen mer intäkter och kan anställa mer folk som kan producera mer skit etc... Jag har ingenting alls emot att folk konsumerar. Men tro inte att ni gör samhället en tjänst när ni handlar! Läs tidigare inlägg om ni inte gjort det.

Det har kommit nya förslag på att dra in på studiemedel, man ska redan när man börjar studera veta vad man vill göra resten av sitt liv. På så vis hoppas man kunna effektivisera och öka produktionen. Även om min blogg inte har så många läsare känner jag att jag inte kan göra mycket annat än att skriva här om hur dumt det är, därför tänkte jag lägga fram lite ytterligare argument som jag inte tagit upp i tidigare inlägg. Jag tänkte börja med ett väldigt slående citat av Bertrand Russell, från hans text "In Praise of Idleness" som jag nämnt tidigare, det talar rätt mycket för sig själv:


"Suppose that, at a given moment, a certain number of people are engaged in the manufacture of pins. They make as many pins as the world needs, working (say) eight hours a day. Someone makes an invention by which the same number of men can make twice as many pins: pins are already so cheap that hardly any more will be bought at a lower price. In a sensible world, everybody concerned in the manufacturing of pins would take to working four hours instead of eight, and everything else would go on as before. But in the actual world this would be thought demoralizing. The men still work eight hours, there are too many pins, some employers go bankrupt, and half the men previously concerned in making pins are thrown out of work. There is, in the end, just as much leisure as on the other plan, but half the men are totally idle while half are still overworked. In this way, it is insured that the unavoidable leisure shall cause misery all round instead of being a universal source of happiness. Can anything more insane be imagined?"


Många tycks vara rädda när utvecklingen går framåt på vissa områden. Inte för att det är något nytt och okänt (och därmed skrämmande), som till exempel vad gäller genteknik, utan för att maskinerna tar över våra jobb. Låt alla robotar betala skatt som vilken arbetare som helst, så behöver inte arbetaren sitt arbete för att kunna ta del av välfärdssystemet. Man kan fråga sig varför vi tycker att det är så omoraliskt med barnarbete, men det är helt ok att tvinga vuxna att arbeta! Var exakt ligger skillnaden? Om det är någonting i stil med att barn ska få vara barn, leka och ha roligt etc, är det för det första ingenting som man inte kan tycka borde gälla vuxna också, utan även någonting som vi ständigt motverkar. Främst, naturligtvis, från det blåa blocket som exempelvis vill införa betyg i allt lägre åldrar.

När någon uppfinner en produkt för att underlätta våra liv, må det vara en industrirobot, diskmaskin eller ett TV-spel, blir produkten i fråga totalt meningslös om vi inte använder den till att just underlätta våra liv! Vill vi ha en hög produktion får vi väl åtminstone ha en baktanke med det, enda anledningarna jag kan komma på så här på rak arm till varför vi skulle vilja ha det är antingen om vi vill förstöra miljön snabbt och effektivt, eller om vi tycker om att jobba för att göra någon annan rik.


Så här på rak arm skulle
nog Reinfeldt säga att
arbete skapar frihet


Det här med lön för mödan, tjäna dina pengar, arbete skapar frihet och andra vanligt förekommande högerpolitiska klyshor har helt enkelt ingen relevans i samhället som det ser ut idag. Även om man skulle acceptera att det borde löna sig att jobba, är det knappast lönearbete som gör en människa rik. Äger man ett företag kan man tjäna stora pengar på det utan att lyfta ett finger. Har man ett stort kapital på banken kan man leva på räntan, utan att behöva lyfta ett finger. Inte undra på att moderaterna älskar att äga! Varför är det helt plötsligt ok att inte behöva arbeta om man redan har pengar? På vilket sätt, om vi skulle acceptera att man måste förtjäna sina pengar för att samhället ska bli rättvist, gör sig exempelvis ett investmentbolag förtjänt av sin vinst? Hur får en aktieägare samhället att utvecklas? Det är ett stort mysterium för mig att det blir ramaskri så fort någon nämner ordet "medborgarlön" (folk skulle sluta arbeta, produktionen kommer avstanna etc.) medan inte ett enda ögonbryn höjs när någon nämner "börsnotering" eller "ränta".

Av någon anledning anses det som helt ok att folk lever på att ge andra dåliga pottodds och kalla det för "försäkringsbolag", medan alla ögon är riktade på Svenska Spel och Meg Tivéus. Vi leker hela havet stormar med allt färre stolar, och de som inte får någon plats ska inte ha några mänskliga rättigheter heller. Tvärtom ska de straffas, för att de inte slagits tillräckligt hårt för att få en stol. Finns det inte stolar åt alla? Bygg en egen! Det skulle vara intressant att se hur många nya företag som startas i Sverige, och framförallt hur många av dem som misslyckas. Tyvärr anses det vara bättre att starta ett företag som går i konkurs, än att inte försöka alls. För att återigen citera Russell:

"In these days, however, no one will deny that most enterprises fail. That means that a large amount of human labor, which might have been devoted to producing something that could be enjoyed, was expended on producing machines
which, when produced, lay idle and did no good to anyone. The man who invests his savings in a concern that goes bankrupt is therefore injuring others as well as himself. If he spent his money, say, in giving parties for his friends,
they (we may hope) would get pleasure, and so would all those upon whom he spent money, such as the butcher, the baker, and the bootlegger. But if he spends it (let us say) upon laying down rails for surface card in some place where surface cars turn out not to be wanted, he has diverted a mass of labor into channels where it gives pleasure to no one. Nevertheless, when he becomes poor through failure of his investment he will be regarded as a victim of undeserved misfortune, whereas the gay spendthrift, who has spent his money philanthropically, will be despised as a fool and a frivolous person."


Det har till och med förekommit exempel där folk har blivit av med sin arbetslöshetsersättning för att de inte velat flytta utomlands för att ta ett jobb. En medlem i Piratpartiet fick sparken för sina politiska åsikter. Ju mer press man sätter på både lönearbetarna och de arbetslösa, desto mer kan företagsägarna (som inte behöver arbeta för att få mat på bordet, tak över huvudet, medlemsskap i golfklubben osv.) bestämma över villkoren för de anställda. Mister du en arbetare står dig 200 000 åter... Var kommer vi landa om högervindarna fortsätter blåsa över landet? Då begrepp som "personlig integritet" mer och mer anses som flum, något som bara folk som har någonting att dölja använder sig av, kommer man i framtiden kunna bli tvingad att ta jobb som exempelvis porrskådis? Kan man tvinga veganer att jobba på McDonalds?

I vilket fall tycks inte det vara speciellt viktiga frågor, eftersom det inte handlar om speciellt viktiga människor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0