Döden är uppfinningarnas moder?

Veckans lista!

Top tio problem som skulle kunna förbättras eller lösas helt och hållet genom att införa medborgarlön och jobba mindre (sänka produktionen)

10 Kriminalitet
Även om det kanske är en liten del av alla brott som begås, skulle ingen längre behöva stjäla för att överleva. Ingen skulle tvingas till prostitution för att ha råd att äta.

9 Arbetslöshet
Arbetslöshet är bara ett problem om man ser det som ett problem. Kampen om rätten till arbete handlar till syvende och sist om rätten till inkomst allena.

8 IPRED
Det är tämligen uppenbart att vi enkelt kan lösa det här problemet redan nu, nämligen genom att helt sonika avskaffa den här bakåtsträvande och onödiga lagen. Men även om det är en överväldigande majoritet som ställer sig mot lagen, hade den sista klicken folk som är för IPRED fått sitt enda argument på fall. Ingen behöver göra musik för att överleva! Inte ens Per Gessle.

7 Infrastruktur
Om vi jobbade mindre skulle vi inte behöva spendera tre och en halv miljard kronor på en ny älvförbindelse i Göteborg, eftersom det inte skulle bli korvstoppning i Tingstadstunneln under rusningstrafik (eftersom det inte skulle bli rusningstrafik som nu när alla tusentals industriarbetare ska försöka ta sig till Hisingen samtidigt). Det gör att även alla som jobbar med bygget skulle kunna göra något vettigare istället. Troligen skulle man av liknande skäl inte heller behöva bygga om bostäder till parkeringsplatser m.m..

6 Jämställdhet
Diskussioner om pappaledighet o.dyl. skulle plötsligt bli meningslösa. Det finns organisationer som propagerar för medborgarlön enbart av feministiska skäl, exempelvis skulle inte kvinnor längre behöva vara fast i våldsamma förhållanden av ekonomiska skäl. Vidare skulle naturligtvis de ekonomiska klyftorna mellan samhällsklasserna minska, och de jobb som det skulle visa sig verkligen behövs (till exempel lågstatusjobb som städare och undersköterskor) hade blivit tvungna att höja sina löner för att locka arbetare.

5 Byråkrati

Mycket byråkrati skulle bli totalt onödig då ingen behöver gå på socialbidrag längre. CSN hade inte behövts längre, och Arbetsförmedlingen hade kunnat ägna sig åt att förmedla arbete.

4 Dåliga arbetsförhållanden/Barnarbete
Facket hade mer eller mindre blivit onödigt, då ingen skulle tvingas att ta ett skitjobb längre; skitjobben hade istället tvingats förbättra sina villkor för att få dit folk frivilligt. Med en global grundinkomst för alla skulle saker som barnarbete bli historia på nolltid.

3 Stress
Uppenbarligen hade inte folk behövt stressa lika mycket. Det gäller inte bara kortsiktig stress, utan framförallt den långvariga stress (och press) vi får av att alltid behöva ha i baktankarna att vi måste tjäna pengar för att överleva. Ingen skulle behöva tänka "Jag är redan 24 år och mina CSN-terminer börjar ta slut, vad händer om jag inte får något jobb sen?". Hela sommarjobbshysterin bland studenter som får sista studiebidraget en månad innan skolan slutar och därmed måste börja jobba precis lagom till terminens alla tentor, och därmed misslyckas och blir återbetalningsskyldiga till CSN, skulle bli ett minne blott.

2 Miljöproblem
De stora miljöbovarna är inte privatpersonerna. Tänk vad mycket energi ett socialkontor eller telemarketingföretag förbrukar. Oljan räcker inte länge till, men ändå tvingas folk flyga utomlands till konferenser där det diskuteras om hur man ska kunna öka tillväxten på företaget... Vi behöver inte jobba hårt för att lösa energikrisen, tvärtom finns det en väldigt enkel lösning. Vi behöver bara göra mindre än vad vi gör nu.

1 Svält/Fattigdom/Hemlöshet
Med en ovillkorlig grundinkomst för alla, skulle ingen behöva gå på gatorna och tigga. Om "alla" här inkluderar s.k. "utlänningar", hade vi ur ett globalt perspektiv fått samma situation som vi får lokalt gällande socialbidrag. Ingen skulle behöva dö av svält, och de flesta hjälporganisationer hade kunnat uppnå sitt mål; att avskaffa sig själva.

Working class zero

Jag fick som så många andra min deklaration idag. Av de 70 350 kronor jag tjänat under året hade 11 612 dragits av i skatt, vilket ger mig 2 660 kronor tillbaka. Gött. Jag har pratat med diverse vänner och bekanta och vet ingen som inte får tillbaka pengar, och de får naturligtvis tillbaka mer pengar ju mer de tjänat under året (eller som jag väljer att se det, negativ som jag är, ju mer man behöver pengar desto mindre får man tillbaka). Som herr Reinfeldt så fint uttrycker det: det ska löna sig att arbeta!

Ni som läst mina gamla inlägg vet att jag tycker det är bland det dummaste som någonsin sagts. Folk spenderar glatt sin skatteåterbäring på att konsumera diverse skit, tänker att det är bra för då får företagen mer intäkter och kan anställa mer folk som kan producera mer skit etc... Jag har ingenting alls emot att folk konsumerar. Men tro inte att ni gör samhället en tjänst när ni handlar! Läs tidigare inlägg om ni inte gjort det.

Det har kommit nya förslag på att dra in på studiemedel, man ska redan när man börjar studera veta vad man vill göra resten av sitt liv. På så vis hoppas man kunna effektivisera och öka produktionen. Även om min blogg inte har så många läsare känner jag att jag inte kan göra mycket annat än att skriva här om hur dumt det är, därför tänkte jag lägga fram lite ytterligare argument som jag inte tagit upp i tidigare inlägg. Jag tänkte börja med ett väldigt slående citat av Bertrand Russell, från hans text "In Praise of Idleness" som jag nämnt tidigare, det talar rätt mycket för sig själv:


"Suppose that, at a given moment, a certain number of people are engaged in the manufacture of pins. They make as many pins as the world needs, working (say) eight hours a day. Someone makes an invention by which the same number of men can make twice as many pins: pins are already so cheap that hardly any more will be bought at a lower price. In a sensible world, everybody concerned in the manufacturing of pins would take to working four hours instead of eight, and everything else would go on as before. But in the actual world this would be thought demoralizing. The men still work eight hours, there are too many pins, some employers go bankrupt, and half the men previously concerned in making pins are thrown out of work. There is, in the end, just as much leisure as on the other plan, but half the men are totally idle while half are still overworked. In this way, it is insured that the unavoidable leisure shall cause misery all round instead of being a universal source of happiness. Can anything more insane be imagined?"


Många tycks vara rädda när utvecklingen går framåt på vissa områden. Inte för att det är något nytt och okänt (och därmed skrämmande), som till exempel vad gäller genteknik, utan för att maskinerna tar över våra jobb. Låt alla robotar betala skatt som vilken arbetare som helst, så behöver inte arbetaren sitt arbete för att kunna ta del av välfärdssystemet. Man kan fråga sig varför vi tycker att det är så omoraliskt med barnarbete, men det är helt ok att tvinga vuxna att arbeta! Var exakt ligger skillnaden? Om det är någonting i stil med att barn ska få vara barn, leka och ha roligt etc, är det för det första ingenting som man inte kan tycka borde gälla vuxna också, utan även någonting som vi ständigt motverkar. Främst, naturligtvis, från det blåa blocket som exempelvis vill införa betyg i allt lägre åldrar.

När någon uppfinner en produkt för att underlätta våra liv, må det vara en industrirobot, diskmaskin eller ett TV-spel, blir produkten i fråga totalt meningslös om vi inte använder den till att just underlätta våra liv! Vill vi ha en hög produktion får vi väl åtminstone ha en baktanke med det, enda anledningarna jag kan komma på så här på rak arm till varför vi skulle vilja ha det är antingen om vi vill förstöra miljön snabbt och effektivt, eller om vi tycker om att jobba för att göra någon annan rik.


Så här på rak arm skulle
nog Reinfeldt säga att
arbete skapar frihet


Det här med lön för mödan, tjäna dina pengar, arbete skapar frihet och andra vanligt förekommande högerpolitiska klyshor har helt enkelt ingen relevans i samhället som det ser ut idag. Även om man skulle acceptera att det borde löna sig att jobba, är det knappast lönearbete som gör en människa rik. Äger man ett företag kan man tjäna stora pengar på det utan att lyfta ett finger. Har man ett stort kapital på banken kan man leva på räntan, utan att behöva lyfta ett finger. Inte undra på att moderaterna älskar att äga! Varför är det helt plötsligt ok att inte behöva arbeta om man redan har pengar? På vilket sätt, om vi skulle acceptera att man måste förtjäna sina pengar för att samhället ska bli rättvist, gör sig exempelvis ett investmentbolag förtjänt av sin vinst? Hur får en aktieägare samhället att utvecklas? Det är ett stort mysterium för mig att det blir ramaskri så fort någon nämner ordet "medborgarlön" (folk skulle sluta arbeta, produktionen kommer avstanna etc.) medan inte ett enda ögonbryn höjs när någon nämner "börsnotering" eller "ränta".

Av någon anledning anses det som helt ok att folk lever på att ge andra dåliga pottodds och kalla det för "försäkringsbolag", medan alla ögon är riktade på Svenska Spel och Meg Tivéus. Vi leker hela havet stormar med allt färre stolar, och de som inte får någon plats ska inte ha några mänskliga rättigheter heller. Tvärtom ska de straffas, för att de inte slagits tillräckligt hårt för att få en stol. Finns det inte stolar åt alla? Bygg en egen! Det skulle vara intressant att se hur många nya företag som startas i Sverige, och framförallt hur många av dem som misslyckas. Tyvärr anses det vara bättre att starta ett företag som går i konkurs, än att inte försöka alls. För att återigen citera Russell:

"In these days, however, no one will deny that most enterprises fail. That means that a large amount of human labor, which might have been devoted to producing something that could be enjoyed, was expended on producing machines
which, when produced, lay idle and did no good to anyone. The man who invests his savings in a concern that goes bankrupt is therefore injuring others as well as himself. If he spent his money, say, in giving parties for his friends,
they (we may hope) would get pleasure, and so would all those upon whom he spent money, such as the butcher, the baker, and the bootlegger. But if he spends it (let us say) upon laying down rails for surface card in some place where surface cars turn out not to be wanted, he has diverted a mass of labor into channels where it gives pleasure to no one. Nevertheless, when he becomes poor through failure of his investment he will be regarded as a victim of undeserved misfortune, whereas the gay spendthrift, who has spent his money philanthropically, will be despised as a fool and a frivolous person."


Det har till och med förekommit exempel där folk har blivit av med sin arbetslöshetsersättning för att de inte velat flytta utomlands för att ta ett jobb. En medlem i Piratpartiet fick sparken för sina politiska åsikter. Ju mer press man sätter på både lönearbetarna och de arbetslösa, desto mer kan företagsägarna (som inte behöver arbeta för att få mat på bordet, tak över huvudet, medlemsskap i golfklubben osv.) bestämma över villkoren för de anställda. Mister du en arbetare står dig 200 000 åter... Var kommer vi landa om högervindarna fortsätter blåsa över landet? Då begrepp som "personlig integritet" mer och mer anses som flum, något som bara folk som har någonting att dölja använder sig av, kommer man i framtiden kunna bli tvingad att ta jobb som exempelvis porrskådis? Kan man tvinga veganer att jobba på McDonalds?

I vilket fall tycks inte det vara speciellt viktiga frågor, eftersom det inte handlar om speciellt viktiga människor.


In Praise of Russell

Framtiden hos min blogg är oviss, då jag på senare tid fördjupat mig i några verk av en av mina absoluta favoriter: Bertrand Russell. Jag har nu upptäckt att han redan har sagt det mesta jag vill säga, och han har sagt det bättre än vad jag kan säga det. Och han gjorde det för en sisådär 75 år sedan. Jag återkommer när jag känner för det. Under tiden, håll till godo med den här godbiten! http://www.zpub.com/notes/idle.html

ASAP IMO

Sedan den så kallade "krisen" i form av en lågkonjunktur förefaller det ha blivit än mer aktuellt att prata om mänsklighetens nemesis, kapitalismen, och vilka möjliga alternativ till den som kan finnas (och hur man kan gå tillväga för att nå dem). Intresset för diskussioner om grundlön verkar ha ökat markant på senare tid, åtminstone att döma av de forum jag besökt. Dock tycks folk vara tämligen oense om huruvida grundlönen ska vara ofrivillig eller inte.

Som bekant (gissar jag) har Volvo tvingats varsla en jävla massa folk, och en fågel viskade i mitt öra att de ville ha bidrag från staten för att komma på fötter igen. Jag gissar att det till stor del skulle vara för att de ska kunna nyanställa igen. Nu har jag inte hängt med så mycket i den debatten, men jag hoppas att de fick avslag. Det är en sak jag undrar över, som ni mer än gärna får lämna en liten kommentar om ifall ni har svar på, och det är följande: Varför inte ge pengarna direkt till de som fått sparken istället? Då skulle folk fortsätta slippa stå på bandet och lyssna på reklamradio, samtidigt som Leif Johansson skulle slippa stå där i Torslanda som ett mähä med en massa bilar som ingen vill ha. Eller?

Tänk om Volvo får sin vilja igenom, vad händer då? Det enda sättet för dem att kunna betala tillbaka är om fler människor köper bil, eller att varje människa i snitt köper fler bilar. För att använda lite svåra ord kan jag säga att det känns kontraintuitivt och inkommensurabelt med vårt försök till minskande av växthusgaser. Men å andra sidan, ska man riva bostäderna i Gårda för att bygga parkeringsplatser kanske det inte längre är lika inne att vara miljömedveten... Det gäller att vara hip och tala kidsens språk.
Omg! GLHF liksom, plz... Rtfm ffs n00b, G2G!


Min syn på arbetsmarknadspolitiken

Bortsett från alla vapen som mänskligheten har skapat, utvecklat och förfinat genom historien, har de flesta (om inte alla) uppfinningar som gjorts genom mänsklighetens historia haft som syfte att göra det bättre för oss (på sätt och vis gäller det även vapen, fast då med en helt annan betoning på "oss").


Man kan, lite grovt räknat, dela in alla uppfinningar och upptäckter i fyra kategorier.

  1. Läkemedel
  2. Underhållning
  3. Tidsbesparande
  4. Arbetsbesparande

Man kan naturligtvis hitta på fler kategorier här, exempelvis kan det vara svårt att kategorisera in många naturvetenskapliga upptäckter här. Man skulle kunna lägga till en kategori i stil med "nyfikenhet", men det kan man i så fall få plats med i kategori 2. Jag tänker inte reda ut vad vetenskap i största allmänhet har för syfte här, och inte heller vad som kan eller inte kan räknas som underhållning, utan istället koncentrera mig på de två sista kategorierna (tids- respektive arbetsbesparande).


Tänk hur många uppfinningar som gjorts enbart i syftet att bespara oss antingen tid, arbete eller både och. Alla kommunikations- och transportmedel besparar oss arbetet att gå, och vi sparar dessutom mycket tid på att åka bil/buss/båt/flyg/cykel istället för att springa eller simma. Istället för att skicka iväg en springpojke med ett meddelande till andra sidan landet, kan vi bara lyfta på telefonluren. Diskmaskiner diskar åt oss, mikrovågsugnar lagar vår mat snabbare, industrirobotar bygger våra bilar etc..


Kort sagt: den mänskliga utvecklingen är långt framskriden; bara under de senaste hundra åren har enorma framsteg gjorts. Till och med under de dryga 23 år jag har levt har vi hunnit med att göra såväl mobiltelefoni som internetanvändande till standard. Tänk vad mycket arbete det besparar oss! Men vänta lite nu... Folk arbetar väl inte mindre nu? Är inte stress en av våra största folksjukdomar? Borde inte alla ha betydligt mer fritid nu, och inte behöva arbeta lika mycket som för 20 år sedan? Det är någonting som inte riktigt går ihop här. Är det kanske så att resultatet av all teknisk utveckling har blivit en högre arbetslöshet? Det kanske är så enkelt, att ju mindre det finns som behöver göras, desto färre arbetare behövs. Ju färre arbetare, desto fler arbetslösa.


Vi tänker oss ett konkret exempel. Låt säga att jag jobbar som montör på Volvo, och att sedan min chef kommer till mig och säger att jag inte längre behövs. De har hittat en robot som kan göra mitt jobb både snabbare och mer effektivt, därför får jag lämna företaget. Det här är knappast något extremt tankeexperiment, liknande saker har hänt och händer fortfarande ofta. Men frågan är om det är bra eller dåligt? Det är bra för företaget som sparar pengar, men dåligt för arbetaren (eftersom denna inte längre får någon lön). Kapitalismen lyckades vinna över Marxismen, men nu verkar vi ha kommit till level 2; industrierna behöver inte längre arbetaren! Vad skulle Karl Marx sagt om det?


Vi fortsätter med exemplet ovan. Jag blir ersatt av en robot, som är mycket billigare och effektivare som arbetare än vad jag är. Samtidigt är det knappast så att jag tycker det är speciellt roligt att stå på bandet och skruva i en skruv i en kaross dagarna i ända. Då kommer jag på en idé, och säger till min chef:


"Vad bra, då kan jag köpa roboten på avbetalning. Ni drar lite pengar från min lön varje månad tills den är betald, sen kan den stå där och göra mitt jobb medan jag är hemma och gör något jag är intresserad av istället.. Pengarna trillar in på mitt konto, så kan jag komma hit nån gång i månaden och sköta eventuellt underhåll av roboten."


Varför har ingen sagt så? Eller, om någon har gjort det, varför har ingen lyssnat? Man kan här invända att vi hamnar i en prioriteringskonflikt, dvs huruvida vi bör prioritera individen eller företaget. Många tycks vilja att det ska gå bra för våra företag (med betoning på våra), men varför? Jag kan ge två anledningar till varför det är bra om det går bra för ett företag.

  • Företaget kan utveckla bättre produkter
  • Företaget kan anställa fler

Att den senare av de båda punkterna känns kontraintuitiv i sammanhanget märker nog de flesta, men hur är det med den första punkten? Kommer vi inte tillbaks till början nu? Alltså, vill vi inte ofta ha bättre produkter från företagen till stor del för att de kan bespara oss tid och arbete? Det verkar som att anledningen till att ett företag bör prioriteras, är att det i det långa loppet kan gynna individen. Vad annars kan anledningen vara? Ett företag har ju inget medvetande. Här kan man naturligtvis invända att det finns massvis med företag som inte alls jobbar mot målet att utveckla nya eller bättre produkter. Men frågan är vad dessa företag gör för nytta (naturligtvis finns det många arbeten som behövs även om man inte tillverkar någonting, såsom lärare och läkare etc. Jag bortser från dem tills vidare och återkommer senare med hur man kan förhålla sig till liknande typer av arbeten).


Mitt favoritexempel på företag som man starkt kan ifrågasätta varför de finns ,är alla telemarketingföretag. De har som enda syfte att tjäna pengar, och den enda "nytta" de gör är att de kan anställa människor. Ingen tycker om när telefonförsäljare ringer hem till en för att försöka sälja skit man inte vill ha, och jag betvivlar starkt att någon vill jobba som telefonförsäljare. Ändå kryllar det av dem. Varför? Vi har en regering som vill "skapa jobb". Eftersom så många går arbetslösa, som en följd av att det inte finns så mycket som behöver göras (som också kan betala ens hyra är viktigt att tillägga här, mer om det senare), blir de nya jobb som "skapas" totalt meningslösa och ofta direkt bakåtsträvande. Om vi fortsätter ha en regering som vill skapa jobb kommer telefonförsäljarna bli fler, och därmed kommer konkurrensen mellan dem bli större. Vidare kommer de behöva ta till allt djärvare metoder för att tjäna pengar, i takt med att fler går med i "Nix", kanske fler kommer behöva jobba på Nix etc.. Men varför?


Jag tror att vi har tappat fotfästet, och glömt bort varför vi arbetar över huvud taget. Tiden då vi arbetade för att överleva i bokstavlig bemärkelse är sedan lång tid förbi. På individnivå är svaret på varför vi jobbar enkelt: alla behöver pengar till att betala hyran (men varifrån kommer de pengarna, om man jobbar som telefonförsäljare?). Jag har hört om ett antal undersökningar som gjorts, mer eller mindre seriösa, som har visat att det skulle räcka med att 35-50% av vår befolkning arbetade för att vi skulle få allt vi behöver. Jag vet inte hur väl det här stämmer, eller vad som menas med behov här, men det verkar stå klart att många arbetar helt i onödan ur ett vidare perspektiv.


Tänk er att alla som blir ersatta av maskiner i framtiden gör som i exemplet, de köper sin robot på avbetalning och sedan får lön för att göra ingenting. Vi kan säga att de får en minimilön, kanske motsvarande vad ett socialbidrag ligger på. Resterande pengar kan gå till statskassan (som i sin tur kan använda pengarna till att betala basbehov åt andra medborgare). Det är inte mycket som krävs för att vi alla ska få de absoluta basbehoven, dvs mat, vatten och tak över huvudet. Detta hade lätt kunnat gå att ordna åt alla (efter en viss tid åtminstone), som en medborgarlön ungefär. Det är ingen hemlighet att västvärlden slänger eller till och med bränner mat för att få ett högre mervärde. Ändå är det just dessa basbehov som folk tycks oroa sig mest över att inte kunna ha råd med, och tvingas ofta ta onödiga jobb för att kunna klara av det (detta gäller naturligtvis inte våra rikaste medborgare). Det har nästan blivit en tradition varje sensommar att skriva i pressen om hur många som har ångest när semestern är slut.


När jag har pratat om det här med människor är det nästan alltid samma frågor och motargument som dyker upp, och många av dem står i direkt strid mot varandra. Här följer några exempel.



  1. Ingen skulle vilja arbeta
  2. Jag vill inte bara gå hemma hela dagarna, folk vill arbeta egentligen
  3. Vem skulle bestämma vilka som ska arbeta och inte?
  4. Jag vill inte att någon annan ska få pengar för att vara hemma, när jag måste arbeta

Det är inte svårt att se att de två första punkterna här ligger i en direkt konflikt, och vad gäller den andra brukar folk även tillägga att de vill känna att de gör nytta, att man är behövd. Nu vill jag fråga alla försäljare, arbetsförmedlare, alla som jobbar med reklam eller marknadsföring och kanske till och med ni som står på bandet på Volvo: känner ni att ni gör nytta? Om ni gör det vill jag bara säga grattis, men jag har på känn att ni inte är i majoritet. Jag har personligen (även om jag skäms över det) varit så desperat en gång i tiden att jag tog jobb som telefonförsäljare, och jag kan säga att jag fortfarande har dåligt samvete för det. Jag kände att jag gjorde allt annat än nytta för samhället, och känner mig mer behövd när jag dricker öl med mina vänner.


Vidare verkar det som att de arbeten som inte så lätt kan ersättas av robotar, är sådana som folk tycks vilja arbeta med ändå. Antingen för att de tycker att det är kul, eller för att de känner just att de gör nytta (eller båda). Om man frågar folk varför de har valt att utbilda sig till undersköterskor, tror jag inte många kommer svara att det är för den feta lönechecken... I gymnasiet hade jag till och med en matematiklärare som tydligen var mångmiljonär, men arbetade för att han gillade det. Han ville alltså räkna matte med gymnasieelever! Och ska jag vara ärlig tror jag att många arbetsplatser kan få tillräckligt med personal även om alla människor rent hypotetiskt var ekonomiskt oberoende, även om detta så klart är en empirisk fråga. När vi i lågstadiet skulle skriva om vårt framtida drömyrke, var det faktiskt en tjej i min klass som ville bli städerska när hon blev stor. Tyvärr lyckades vår lärarinna övertala henne om att det inte var något drömjobb, och jag tror om jag inte minns helt fel att hon sedan ändrade det till veterinär, som alla andra. Poängen är att folk faktiskt kan gilla även lågstatusjobb, men jag tror inte det är många som gillar att de har just så låg status genom arbetet. Det är ett sidospår, men jag kan komma på många exempel på arbeten med lägre status som jag hade kunnat tänka mig att jobba med som tidsfördriv (kanske inte heltid, men någon gång emellanåt).


Med en "medborgarlön", och därmed en frivillig intagning till arbetsmarknaden, skulle åtminstone den andra punkten (folk vill arbeta egentligen) här ovan inte vara något problem. Tvärtom skulle folk kunna få mer tid över, och göra vad de är intresserade av, oavsett om det är någon vinstdrivande sysselsättning eller inte. Vet man att man har tak över huvudet och mat på bordet varje kväll har man i alla fall möjligheten att prova sina vingar på lite olika områden. Man kanske vill bli författare, musiker eller fotbollsspelare, fast inte vågar "satsa" på det fullt ut av ekonomiska skäl annars. Man kanske vill bli uppfinnare. Det finns många yrken där man inte får sin lön utbetald månadsvis direkt efter att man börjat arbeta. Det skulle vara intressant att se hur stor andel av historiens uppfinnare som har haft ett heltidsjobb samtidigt, och hur många som kommer från rika familjer (och därmed haft tid att grubbla över saker och ting). Kort sagt skulle man ha råd att göra nytta!


Vi har även sett att den första punkten åtminstone inte verkar vara ett så stort problem som man kanske tänker sig vid första anblicken, men det är ändå en bra invändning. Vad gör vi om inte tillräckligt med folk vill arbeta? Detta hänger starkt ihop även med den tredje punkten (vem bestämmer vilka som ska arbeta); om vi inte får tillräckligt med frivilliga arbetare för att överleva, vem bestämmer då vilka som ska tvångsinkallas till arbete? Här kan man hitta diverse olika lösningar. Kanske man kan göra så som det är förslag på att värnplikten ska fungera, dvs. frivillig intagning, men tvångsintagning om det blir kris (då kvarstår dock frågan om vilka som ska tvångsinkallas när det blir kris). Men en väldigt enkel och smidig lösning tycker jag verkar vara att helt enkelt sänka pensionsåldern. Eller rättare sagt, minska antalet år med tvångsarbete! Vore det inte väldigt bra ifall man fick ett par år med minimipension direkt efter skolan? Då skulle folk få mer tid på sig att fundera över vad de vill göra egentligen, och vad de skulle passa bäst som.


Priset man skulle betala blir att våra produkter kanske inte skulle utvecklas lika fort. Det skulle kanske inte komma nya mobiltelefoner lika ofta, inte lika många nya bilmodeller osv. eftersom nu pengarna snarare skulle gå till arbetaren som inte arbetar istället för till företaget. Om folk sedan skulle tycka att det går för långsamt, är det ingen som har hindrat dem från att börja arbeta (vare sig de får extra pengar för det eller inte; en medborgarlön som betalas med företagspengar behöver inte hindra företagen från att anställa människor, och naturligtvis skulle det gå att ordna så att företaget får en viss procent av vad de sparar på att ersätta arbetaren med en robot. Detta är dock i sammanhanget oviktiga detaljer).


Faktiskt kan man fråga sig om kanske inte utvecklingen till och med skulle kunna fortskrida snabbare! Om folk skulle ha mer tid över, ett antal friår efter gymnasiet exempelvis, skulle inte fler ha tid över att göra någonting vettigt? Alltså, skulle inte fler människor ha tid att intressera sig för saker, och uppfinna/upptäcka/utveckla nya produkter? Det finns människor som kan göra sådant utan att vilja tjäna pengar på det. Ta alla gratisprogram som finns på internet till exempel. De jag känner som har testat operativsystemet Linux använder det fortfarande, och tycker att det är bättre än Windows. En sak jag tror att alla åtminstone får ge Marx rätt för, är att när kapitalismen styr handlar allting till syvende och sist om mervärdet. Vem får vinsten? Konkurrens i all ära, men när det bara handlar om ekonomisk konkurrens blir faktiskt produkterna ofta sämre. Det handlar inte längre om att göra den bästa stereoanläggningen till exempel, det handlar om att göra den stereoanläggningen man kan tjäna mest pengar på. Det resulterar i det numera välbekanta fenomenet att elektroniska apparater tenderar att gå sönder väldigt snart efter att garantin har gått ut. Är det en slump att det har blivit så? Och med risk för att låta som Sverker Olofsson: ska det vara på det viset?


Det är möjligt att det här inte är någon jättebra lösning på alla problem. Kanske skulle vi kunna byta system för hur arbetsmarknaden fungerar och spara mängder av energi, och därmed rädda jorden från dess undergång. Kanske skulle folk få tid över till att hjälpa andra, leta efter nya lösningar på de stora problemen. Kanske skulle alla hemlösa kunna få tak över huvudet ifall folk kunde koncentrera sig på annat än att jobba som telefonförsäljare eller arbetsförmedlare (dock skulle arbetsförmedlare rent hypotetiskt kunna göra nytta i en utopi, men det är inte där vi befinner oss nu). Eller kanske inte. Jag har aldrig läst statsvetenskap, och kan ingenting om ekonomi. Jag har ingen aning om hur vi skulle kunna gå över till ett sånt här system (ordet "revolution" har en ganska negativ klang i mina öron), men jag känner mig ganska övertygad om att vi i alla fall är någonting på spåret här. Tänker man bara efter lite inser man ganska snart att arbetslöshet borde vara någonting bra. När du stökar ner ditt hem skapar du arbete, när du har städat klart är du arbetslös. Vilket föredrar du? Jag tror, och anser mig ha goda skäl till att tro, att vi enkelt skulle kunna åstadkomma någonting som är betydligt bättre än vad vi har nu.


Ni som har varit uppmärksamma har märkt att jag fortfarande inte har tagit itu med den fjärdeinvändningen, nämligen "Jag vill inte att någon annan ska få pengar för att vara hemma, när jag måste arbeta". Det har jag låtit bli att göra av en anledning, nämligen att den är helt värdelös.


RSS 2.0