Smaken är som baken

Ny vecka, ny lista. I brist på annat handlar veckans lista om kroppsliga funktioner och åkommor med namn som kan anknytas till mat.

Veckans lista!

Top fem saker som låter som mat, men egentligen är namn på kroppsliga funktioner/åkommor

5: Mjölksyra

4: Vattenskalle

3: Korvfingrar

2: Potatisnäsa

1: Lårkaka

Working class zero

Jag fick som så många andra min deklaration idag. Av de 70 350 kronor jag tjänat under året hade 11 612 dragits av i skatt, vilket ger mig 2 660 kronor tillbaka. Gött. Jag har pratat med diverse vänner och bekanta och vet ingen som inte får tillbaka pengar, och de får naturligtvis tillbaka mer pengar ju mer de tjänat under året (eller som jag väljer att se det, negativ som jag är, ju mer man behöver pengar desto mindre får man tillbaka). Som herr Reinfeldt så fint uttrycker det: det ska löna sig att arbeta!

Ni som läst mina gamla inlägg vet att jag tycker det är bland det dummaste som någonsin sagts. Folk spenderar glatt sin skatteåterbäring på att konsumera diverse skit, tänker att det är bra för då får företagen mer intäkter och kan anställa mer folk som kan producera mer skit etc... Jag har ingenting alls emot att folk konsumerar. Men tro inte att ni gör samhället en tjänst när ni handlar! Läs tidigare inlägg om ni inte gjort det.

Det har kommit nya förslag på att dra in på studiemedel, man ska redan när man börjar studera veta vad man vill göra resten av sitt liv. På så vis hoppas man kunna effektivisera och öka produktionen. Även om min blogg inte har så många läsare känner jag att jag inte kan göra mycket annat än att skriva här om hur dumt det är, därför tänkte jag lägga fram lite ytterligare argument som jag inte tagit upp i tidigare inlägg. Jag tänkte börja med ett väldigt slående citat av Bertrand Russell, från hans text "In Praise of Idleness" som jag nämnt tidigare, det talar rätt mycket för sig själv:


"Suppose that, at a given moment, a certain number of people are engaged in the manufacture of pins. They make as many pins as the world needs, working (say) eight hours a day. Someone makes an invention by which the same number of men can make twice as many pins: pins are already so cheap that hardly any more will be bought at a lower price. In a sensible world, everybody concerned in the manufacturing of pins would take to working four hours instead of eight, and everything else would go on as before. But in the actual world this would be thought demoralizing. The men still work eight hours, there are too many pins, some employers go bankrupt, and half the men previously concerned in making pins are thrown out of work. There is, in the end, just as much leisure as on the other plan, but half the men are totally idle while half are still overworked. In this way, it is insured that the unavoidable leisure shall cause misery all round instead of being a universal source of happiness. Can anything more insane be imagined?"


Många tycks vara rädda när utvecklingen går framåt på vissa områden. Inte för att det är något nytt och okänt (och därmed skrämmande), som till exempel vad gäller genteknik, utan för att maskinerna tar över våra jobb. Låt alla robotar betala skatt som vilken arbetare som helst, så behöver inte arbetaren sitt arbete för att kunna ta del av välfärdssystemet. Man kan fråga sig varför vi tycker att det är så omoraliskt med barnarbete, men det är helt ok att tvinga vuxna att arbeta! Var exakt ligger skillnaden? Om det är någonting i stil med att barn ska få vara barn, leka och ha roligt etc, är det för det första ingenting som man inte kan tycka borde gälla vuxna också, utan även någonting som vi ständigt motverkar. Främst, naturligtvis, från det blåa blocket som exempelvis vill införa betyg i allt lägre åldrar.

När någon uppfinner en produkt för att underlätta våra liv, må det vara en industrirobot, diskmaskin eller ett TV-spel, blir produkten i fråga totalt meningslös om vi inte använder den till att just underlätta våra liv! Vill vi ha en hög produktion får vi väl åtminstone ha en baktanke med det, enda anledningarna jag kan komma på så här på rak arm till varför vi skulle vilja ha det är antingen om vi vill förstöra miljön snabbt och effektivt, eller om vi tycker om att jobba för att göra någon annan rik.


Så här på rak arm skulle
nog Reinfeldt säga att
arbete skapar frihet


Det här med lön för mödan, tjäna dina pengar, arbete skapar frihet och andra vanligt förekommande högerpolitiska klyshor har helt enkelt ingen relevans i samhället som det ser ut idag. Även om man skulle acceptera att det borde löna sig att jobba, är det knappast lönearbete som gör en människa rik. Äger man ett företag kan man tjäna stora pengar på det utan att lyfta ett finger. Har man ett stort kapital på banken kan man leva på räntan, utan att behöva lyfta ett finger. Inte undra på att moderaterna älskar att äga! Varför är det helt plötsligt ok att inte behöva arbeta om man redan har pengar? På vilket sätt, om vi skulle acceptera att man måste förtjäna sina pengar för att samhället ska bli rättvist, gör sig exempelvis ett investmentbolag förtjänt av sin vinst? Hur får en aktieägare samhället att utvecklas? Det är ett stort mysterium för mig att det blir ramaskri så fort någon nämner ordet "medborgarlön" (folk skulle sluta arbeta, produktionen kommer avstanna etc.) medan inte ett enda ögonbryn höjs när någon nämner "börsnotering" eller "ränta".

Av någon anledning anses det som helt ok att folk lever på att ge andra dåliga pottodds och kalla det för "försäkringsbolag", medan alla ögon är riktade på Svenska Spel och Meg Tivéus. Vi leker hela havet stormar med allt färre stolar, och de som inte får någon plats ska inte ha några mänskliga rättigheter heller. Tvärtom ska de straffas, för att de inte slagits tillräckligt hårt för att få en stol. Finns det inte stolar åt alla? Bygg en egen! Det skulle vara intressant att se hur många nya företag som startas i Sverige, och framförallt hur många av dem som misslyckas. Tyvärr anses det vara bättre att starta ett företag som går i konkurs, än att inte försöka alls. För att återigen citera Russell:

"In these days, however, no one will deny that most enterprises fail. That means that a large amount of human labor, which might have been devoted to producing something that could be enjoyed, was expended on producing machines
which, when produced, lay idle and did no good to anyone. The man who invests his savings in a concern that goes bankrupt is therefore injuring others as well as himself. If he spent his money, say, in giving parties for his friends,
they (we may hope) would get pleasure, and so would all those upon whom he spent money, such as the butcher, the baker, and the bootlegger. But if he spends it (let us say) upon laying down rails for surface card in some place where surface cars turn out not to be wanted, he has diverted a mass of labor into channels where it gives pleasure to no one. Nevertheless, when he becomes poor through failure of his investment he will be regarded as a victim of undeserved misfortune, whereas the gay spendthrift, who has spent his money philanthropically, will be despised as a fool and a frivolous person."


Det har till och med förekommit exempel där folk har blivit av med sin arbetslöshetsersättning för att de inte velat flytta utomlands för att ta ett jobb. En medlem i Piratpartiet fick sparken för sina politiska åsikter. Ju mer press man sätter på både lönearbetarna och de arbetslösa, desto mer kan företagsägarna (som inte behöver arbeta för att få mat på bordet, tak över huvudet, medlemsskap i golfklubben osv.) bestämma över villkoren för de anställda. Mister du en arbetare står dig 200 000 åter... Var kommer vi landa om högervindarna fortsätter blåsa över landet? Då begrepp som "personlig integritet" mer och mer anses som flum, något som bara folk som har någonting att dölja använder sig av, kommer man i framtiden kunna bli tvingad att ta jobb som exempelvis porrskådis? Kan man tvinga veganer att jobba på McDonalds?

I vilket fall tycks inte det vara speciellt viktiga frågor, eftersom det inte handlar om speciellt viktiga människor.


Ljuset i tunneln kan vara ett tåg

Jag såg en dokumentärserie nyligen som jag starkt kan rekommendera, som hette "The Power of Nightmares". Den gav en historisk överblick av hur skräckpropagandan och kriget mot terrorn har uppstått. Förr utlovade politiker guld och gröna skogar, misslyckades, och slutligen tappade folk förtroendet helt och hållet för politiska ideologier. Nu för tiden går politiken ut på att övertala massan om att allting kommer bli katastrofalt dåligt ifall man inte gör som de säger, och att de kan rädda en från alla hemskheter.

Ändå behövs negativa människor. Hade världen varit som melodifestivalen skulle den inte bara vara fruktansvärt jobbig, utan troligen ganska kortlivad dessutom. Om inte folk som Voltaire sagt ifrån när Leibnitz trampade i klaveret hade vi säkerligen varit om möjligt ännu sämre på att lösa de problem vi har, om vi ens hade sett dem som problem från första början. Men samtidigt vill man ju inte vara en sån som sprider negativa vibbar, och genomsyrar kulturen med en frätande pessimism som försurar samhällsklimatet till en pöl bäska droppar med lägre PH-värde än Sveriges insjöar (jag ger här bäskt och surt samma värde). Eller annorlunda uttryckt vill man inte, som man säger i förorten, vara neggig.

Veckans lista är en lista över människor som lyckats bibehålla en genomgående bitter ton (och i mitt tycke är/var bittrare än vad jag själv är), utan att för den sakens skull sprida dålig stämning.

Veckans lista!

Top 3 underhållande pessimister

3: George Orwell

Ska man vara bitter, gäller det först och främst att veta varför man är det. Herr Orwell visste inte bara hur man skrev bra skönlitterär satir, utan hade även väldigt mycket bra att säga. Inte som det där gnälliga gamla russinet vi säkert alla haft som granne nån gång, som klagar över att folk städar för dåligt i tvättstugan och spelar musik efter klockan 18. Inte som den där bittermandeln i mediagröten som skriver insändare till tidningarna om att ungdomar har ovårdade frisyrer och klär sig smaklöst. Nej, George Orwell var en berättigad pessimist.

2: Magnus Betnér

Vad som fascinerar mig med här människan är inte att han är bitter. Personligen tycker jag inte han är så bitter som alla säger, utan snarare att han säger en del ganska vettiga saker emellanåt. Vad som är fascinerande dock är att han klassas som komiker. Jag ska erkänna att jag inte direkt frossat i mig Betnér-klipp på youtube och sett varje avsnitt av Parlamentet, tvärtom har jag nog sett en förhållandevis liten del av vad han gjort. Men ändock kan jag inte dra mig till minnes en ända gång då jag faktiskt skrattat åt något han sagt. Är han rolig? I vilket fall verkar många tycka det, tillräckligt många för att ge honom en andraplats på listan.

1: Arthur Schopenhauer

En överlägsen vinnare. Schopenhauer hade en så pessimistisk världsuppfattning att den blir som en parodi på sig själv, och därmed oerhört underhållande läsning! Mycket av det han sagt har dessutom varit väldigt genomtänkt, om än lite annorlunda tänkt. De flesta brukar se livet som något som kan ha både upp- och nergångar, det kan finnas bra och dåliga saker. Så tänkte inte Schopenhauer, han tänkte sig att allting bara är dåligt.

Han hade en analogi med en melodislinga, där man börjar på en grundton, sen spelar toner ur en skala och slutligen kommer tillbaka till grundtonen och känner någon form av tillfredsställelse. Här menade han att vi ju är tillbaka på exakt samma ton som när vi började, hur kan den plötsligt ge oss njutning nu när den inte gjorde det tidigare? Enda förklaringen är att vi helt enkelt har lidit oss igenom hela melodislingan, och när den är slut och vi är tillbaka på noll igen är det bara avsaknaden av lidande som vi märker av. Vi kanske tror att vi mår bra, men egentligen mår vi då bara mindre dåligt än förut. I kontrast till lidandet finns tråkigheten, om vi väljer att inte spela melodislingan utan bara spela samma ton hela tiden, blir det just tråkigt. Detta synsätt går även att applicera på exempelvis religion (han var inte så förtjust i religion):

"...sedan människan förlagt alla lidanden och kval till helvetet,
så fanns intet kvar för himmelen annat än just tråkigheten"

Vem, religiös eller inte, kan inte hålla med om det här? Alla beskrivningar man fått av himmelriket, där man kan sitta på ett moln och spela harpa och känna Guds kärlek, verkar ju helt fruktansvärt tråkiga! Så klart gav han Leibnitz en känga eller två (Leibnitz som bl.a. är känd för att lösa teodicéproblemet genom att hävda att vi lever i den bästa av alla tänkbara världar), genom att argumentera för att vi bevisligen lever i den sämsta av alla tänkbara världar. Argumentet? Gör världen bara lite sämre, och den kommer kollapsa. Ta exempelvis en häst. Gör man den lite sämre, typ tar bort ett ben eller så, kommer den inte överleva. Ändrar man elektronens laddning minsta lilla kommer hela universum falla ihop till en enda gröt... Pessimism när den är som bäst, både genomtänkt och underhållande! Dessutom med en frisyr som nästan kunde platsat på förra veckans lista.

Mode är viktigt?

Skäms på er, mänskligheten! Här gör jag ett simpelt experiment för att se om jag får fler läsare om jag skriver om mode, och vad blir resultatet? Skrämmande! Det sägs att hoppet är det sista som överger en människa, men jag väldigt osäker på hur mycket sanning det ligger i det...

Årets hårmode!

Då och då slås jag av tanken på att starta en modeblogg, bli sponsrad och tjäna massa pengar. Det kan väl inte vara så svårt? Men då sedan den bistra sanningen slår ihjäl mina förhoppningar som en fluga mot en kylargrill när jag inser att jag har ungefär lika mycket kunskap om mode som en schimpans har om kvantfysik, tänker jag att det inte finns något större misslyckande än att inte försöka.

Ha alltså inte höga förhoppningar då jag blott är en lekman på området. Att låta mig skriva om mode känns lite som att ringa efter en basist när man behöver svetsa något, men jag har å andra sidan hört att det finns stora pengar att tjäna. Pengar är ju trots allt meningen med livet. Dessutom har jag en gnagande känsla av att modebloggande närmast går att likställa vid så kallat ordbajseri, ett fenomen jag åtminstone är bekant med.

Således; veckans lista kommer alltså handla om mode. Och inte vilket mode som helst, utan hårmode. Eftersom moderna kvinnofrisyrer mestadels förefaller mig se likadana ut (en kombination av page och pottfrilla, eller vad jag brukar kalla en "Svampbob Frisyrkant") koncentrerar jag mig på manligt hårmode. Eftersom sex säljer listar jag de sex hetaste manliga frisyrerna som, om jag får välja, kommer synast mest ute på gatorna under 2009!

Veckans lista!

Top 6 hetaste frisyrerna 2009 -om jag får välja

6: "Hockeyfrillan"

En klassiker, här personifierad av MacGyver (Richard Dean Andersson). Behöver knappast någon närmare beskrivning!

5: "90-talaren"

Hockeyspelare vet ofta bättre än att ha hockeyfrilla, den här charmiga retrofrisyren hoppas jag kommer tillbaka starkt under våren. Anledningen till att den här frisyren ligger högre upp på listan än den mer klassiska ishockeyfrisyren á la MacGyver (ja, han spelade faktiskt hockey i ett avsnitt), är att det inte blir lika svettigt under hjälmen när man har kortare hår.

4: "The Rheborg"

Sveriges, kanske till och med världens charmigaste håravfall! Johan Rheborg, som är aktuell i den mycket efterlängtade långfilmen med Kenny Starfighter, är troligen Regains (produkt mot ärftligt håravfall) största fiende. Vem vill inte åldras så här? Högt hårfäste med en liten tuss i mitten. Wollibolli!

3: "The Spacecut"

Nu är vi alltså framme på bronsplats, och som vi ser lyckas Fuglesang kombinera pragmatik och estetik på ett sätt ingen tidigare trodde var möjligt. Lättskött, laid-back och läckert!

2: "Lejonhjärtat"

Ingen lista över heta frisyrer utan bröderna Lejonhjärta! Hur många gånger har man inte suttit där ensam på festen och sneglat med avundsjuk blick på killen med den tuffa frisyren som får all uppmärksamhet? Det är aldrig för sent att bättra sig, kanske 2009 är året då just DU skaffar en Lejonhjärta?

1: "The Comb-Over"

Det är inte alla som har turen att åldras lika värdigt som Johan Rheborg, men det finns hopp! Senator Carl Levin har kanske världens allra mest aktade och åtråvärda frisyr, som utstrålar såväl respekt som maskulinitet. Ett manligt maktpaket med andra ord, och en given förstaplats! Grattis Carl Levin, om jag får bestämma kommer fler se ut som du under det kommande året!


It's a hard blog of life

Trots att Bertrand Russell har sagt saker mycket bättre än vad jag kunde ha gjort själv, är han trots allt död. Därför har jag beslutat att blogga vidare om aktuella och inaktuella ämnen så gott jag kan. Men jag har även beslutat att göra lite förändringar. Eller i alla fall en förändring.

För att jag själv ska känna mig motiverad att logga in här oftare och eventuellt även skriva lite grann när jag ändå är här, behöver jag någonting som är återkommande. Då jag inte vill bli en sån där typ som bloggar varje dag, tänkte jag att veckovis borde bli lagom. Men vad är det som återkommer veckovis? Det kan vara i precis vad som helst, det är det som är det fina i kråksången! Och jag ska göra det i formatet av en lista. Hädanefter kommer alltså, veckovis, veckans lista. Och då jag gärna vill ha en interaktiv blogg är det välkommet att komma med förslag på vad som ska listas, synpunkter på mina listor osv.

Här kommer då första upplagan av "Veckans lista", och det är en kort sådan. Top 3 jobbiga föremål att diska! Vi börjar med tredjeplatsen, och för att piffa till det ordentligt skriver jag rubriken med kursiv och understruken fetstil.

Veckans lista!

Top 3 jobbiga föremål att diska


3: Teklämma
Jag vet ingen bra metod för att diska teklämmor (jag är inte ens helt säker på att det heter teklämmor, jag syftar i alla fall på såna där klämmor i vilka man har te). Men jag kan ge er alla ett tips som kan spara in på såväl te som disk av dylika klämmor. Lägg teklämman kastrullen när ni kokar upp vattnet, istället för i tekoppen. Använder ni vattenkokare: häll över vattnet i en kastrull. När ni sedan hällt upp er kopp te, fyll på kastrullen med kranvatten och låt det stå där och dra tills ni vill ha te nästa gång. Så länge man kokar upp vattnet igen är det inga problem om det ligger och drar över natten; på så vis kan man få upp till 15-20 koppar te på en endaste teklämma!

2: Rivjärn
Jag har en sån där diskborste som är liksom som en tvättsvamp med skaft, och i skaftet häller man diskmedel. Jag har alltid varit väldigt nöjd med min diskborste, som är betydligt effektivare än en vanlig (och dessutom sparar in diskmedel). Ända tills jag skulle diska ett rivjärn. Mitt rivjärn stod där i åtskilliga veckor innan jag orkade gå och köpa en vanlig diskborste som substitut, vilken jag enbart använder just när jag ska diska rivjärnet, och ändå är rivjärnet svårdiskat. Jobbigt värre!

1: Vitlökspress
Det finns bra vitlökspressar, och det finns dåliga. Jag har en dålig. Det finns mer lättdiskade vitlökspressar, och det finns mer svårdiskade. Min är av det senare slaget, och rengöringsprocessen av verktyget i fråga är så ångestframkallande att jag ofta helt sonika avstår från att pressa vitlök över huvud taget. Jobbigt!!!

Nästa vecka kommer jag lista inkompetenta mydigheter, eller kanske malplacerad flöjt i annars seriösa låtar. Eller så listar jag någonting helt annat, vi får se.


Fortsätt utforska rymden

Det händer allt som oftast att folk frågar mig varför människan ska ägna sig åt astronomi. Även om det i mitt tycke är en legitim fråga att ställa, har jag alltid undrat varför just astronomi får stå som syndabock för allt "onödigt, dyrt och miljöfarligt" som mänskligheten sysslar med. 

Det kanske vanligaste argumentet till varför vi inte bör utforska rymden är något i stil med att vi borde rensa upp på vår egen bakgård först; vi kunde ha lagt alla miljarder på att stoppa svält i tredje världen exempelvis. Det är lustigt att det är först när vi pratar om att röra oss utanför vår egen planet som folk tenderar att benämna tredje världen som "oss", men faktum kvarstår ändå. Borde vi inte lägga pengarna på annat?

Det första som är värt att ha i åtanke är att detta absolut inte är någonting som rymdforskningen är ensam om, argumentet går att appliciera på vad som helst som inte handlar om just att lösa allvarligare problem. Borde vi inte göra något åt all misär här på jorden innan vi funderar på att utveckla nya mobiltelefoner, skapa effektivare vapen, bygga nya parkeringshus och anordna olympiska spel?

Personligen är jag benägen att svara ja på allt detta; och i dessa lågkunjunkturtider där mänskligheten har kommit fram till att vi måste köpa fler bilar för att kunna överleva undrar man ju vad vi pysslar med egentligen. Men varför är just rymdforskningen ett så vanligt offer för vi-borde-göra-något-vettigare-istället-argumentet? Jag kan egentligen bara se två anledningar, om än väldigt starka sådana. Att skicka upp raketer väldigt högt upp i luften kräver mycket bränsle, som kostar mycket pengar. Alltså, det är miljöfarligt och dyrt.
 
I USA:s budget för år 2008 går det att läsa att 17,3 miljarder dollar gick till NASA. Det är mycket pengar, som hade kunnat lösa många problem. Utan att gå in för mycket på vad jag tycker om USA:s politik, och utan att vara varken statsvetare eller nationalekonom, kan jag nog lova att de pengarna knappast hade spenderats på att hjälpa andra länder om de inte hade satsats på NASA. En intressant jämförelse är att budgeten för "Department of Homeland Security" låg på 34,3 miljarder dollar, alltså nästan dubbelt så mycket. Lägger man där till pengarna som gick till vad de kallar "Global War on Terror", 145,2 miljarder dollar, och USA:s försvarsdepartement, 481,4 miljarder dollar, inser man ganska snart att rymdforskning är billigt i en större skala.


Så för att nästan använda argumentet på argumentet självt: vi kanske borde se över vad som verkligen kostar pengar innan vi börjar ge oss på att trakassera rymdforskare. Detsamma gäller naturligtvis för miljöproblemen, att kriga är ingenting moder jord uppskattar. 

Hittills har vi dock bara så kallade kontra-kontra-argument, och har alltså inte givit något argument för varför vi borde utforska rymden. Gällande miljöproblemen är det tämligen enkelt, mycket av den rymdforskning som sker idag handlar inte om forskning om rymden, utan forskning från rymden. Vi lär oss mycket av att studera jorden från ovan, och vidare kan vi inte göra några laboratorieexperiment om hur klimat beter sig, och måste därför ta hjälp av våra grannar i solsystemet.

Så summa summarum, även om rymdforskning kan vara skadligt för miljön på kort sikt, är det en nödvändig förutsättning för att kunna rädda planeten på lång sikt. Huruvida det är dyrt eller inte beror helt på vad man jämför med, och även om vi skulle sluta spendera pengar på rymdforskning hade det sannolikt inte varit till någon fördel för U-länder (om du bestämmer dig för att stanna hemma istället för att gå på bio, skänker du hundralappen du sparar då till röda korset?). Och rymdforskningen är allt annat än onödig, även bortsett från den klimatforskning som görs. Hade det inte varit för astronomins framsteg genom mänsklighetens historia hade vi inte haft kalendrar, klockor, mobiltelefoner, GPS-navigatorer, Google Earth och mycket mycket annat.


Vad man däremot kan fråga sig är vad mänskligheten skulle tjäna på om vi inte krigade så mycket?


RSS 2.0